No-until-november...

Tack för alla era svar angående 40-årskris. Det låter onekligen lockande att dra till Dallas.... Önskar jag kunde!!!

Jag får rida ut stormen här hemma på Potatisåkern i stället... Fast runt hörnet väntar vintern med fantastiska resmål med jobbet...

Jag är känslig för vad jag äter. Det märks på mitt humör direkt - och i synnerhet om jag inte äter. Jeeeezez vad jag bli deppig om jag inte får mat!!! Hela världen mörknar och det finns i stort sett inget hopp om livet. Alls. Så jag äter mycket. Och ofta.

Men på sistone har jag inte varit fullt så noga med vad jag stoppat i mig. Tröstätit...? För mycket socker, chips och vin nästan varje dag. Det går inte i längden. Dels tjockar jag till mig - all träning till trots. Och dels blir jag faktiskt ledsen. Ja, de är sant! När belöningsruset är över efter att ha svalt undan det goda, så dippar jag. 

Så nu är det dags att ta fatt igen. En kollega ska köra No-November. Skitbra uttryck! Hela november utan att stoppa i sig en massa skit. Men eftersom jag har en massa tjohej och tjubang som händer i november, så kör jag nu No-until-november. 

Jag ska försöka äta så rent som möjligt. 

(Med undantag för onsdagkväll, men ska försöka göra det så bra som möjligt även då.)

Började direkt till frukost, se bilden nedan.

Grönt the, frukt, knäckebröd med ost och paprika....

Det enda jag inte kommer skippa är kaffet. Nån jävla ordning får det ju ändå vara... ;)))

Jag har standby från klockan två, så jag får vänta med att dra till gymmet, men nu känns det bra. Jag har i alla fall en plan om hur jag ska påverka det jag kan påverka.

Sen att mina tankar far iväg någon helt annan stans - tja... Vad fan kan jag göra?? Jag tror i alla fall inte jag är ensam om att tänka... Jag är ganska säker på att där är en till som tänker...

Visst är det ett cool foto?Tog det med appen FotoRus. Den är gratis...

Tataa!

XXX