"Livet är härligt att leva, bara man har tillräckligt svag
karaktär att njuta av det." - Sokrates

söndag 27 januari 2013

Det är dags att prata om pengar!

Vänner.
Vi ska prata allvar.
Om Pengar.



Ett fruktansvärt laddat ämne, har det visat sig...
Många säger att pengar inte har någon betydelse.
Då säger jag; Är man av den åsikten så har man aldrig varit riktigt fattig.

Vad är viktigare än pengar?
För mig är det mitt barn och hälsan. I nämnd ordning. Kärlek är också fantastiskt, när det finnes, men det är absolut en ting jag kan leva utan i långa perioder. Jag kan inte leva långa perioder utan min son, och inte lever man särskilt länge heller om man inte har hälsan. Och du kan fan inte leva särskilt länge utan pengar heller. För har du inga egna, så blir du beroende av andras.
Så för mig är rangordningen;
Barnet
Hälsan
Pengar
Kärlek

Jag är uppvuxen i en stor familj och under vissa perioder var vi fattiga, och under andra perioder hade vi pengar. När det fanns pengar var mina föräldrar generösa och vi levde väl, och när det var tomt i plånboken var de suveräna på att vända på slantarna. Och vi snackar vända på slantarna. Och spegla dem, så det blev dubbelt upp, typ...
Ekonomin var aldrig någon hemlighet för oss barn, vi visste vad som gällde. Alltid.
Därför var det sällan något snack om nyaste pinalerna eller kläderna. Inte utanför jul eller födelsedag. Och man köpte ju det - om än motvilligt... (Jag var nog värst av alla barnen... Ville jämt ha saker som mina kompisar hade, jag minns inte att mina syskon var lika ännaklämda...)

Därför började jag också jobba vid väldigt tidig ålder. Från 9-års åldern har jag stått i kiosker, passat hundar och barn, sålt tidningar och delat ut reklam. Jag har verkligen velat tjäna mina pengar, och har jobbat för dem. Alltid. (Min son har tack och lov ärvt den sunda inställningen att han gärna arbetar ihop sina pengar!) Jag har under alla år i skolan alltid haft extraarbete efter skolan, och har efter studenten inte haft en enda dags arbetslöshet. Jag har periodvis även haft två jobb.
Vill man ha något - då får man jobba för det - och så får man det man vill ha. Bom. Färdigt.

Och nu sitter jag här som 40-åring, har ett välbetalt jobb som jag älskar, och lever ett gott liv.
Jag är tacksam över att inte behöva vända på slantarna. Jag gör rätt för mig, kan tanka bilen full när det behövs, det finns alltid pengar kvar i slutet av månaden, jag har inga krediter och min son behöver inte försaka något på grund av pengar.

Då undrar jag; Varför är det så provocerande för vissa?
År 2013. Inte 1913... En kvinna som ekonomiskt klarar sig fint. Jag vet inte hur många gånger folk ojjar sig över min hyra. Jag ångrar så bittert den dag jag berättade vad det kostar att bo här, för sedan dess har jag fått motta så många tips om var man kan bo, och hur man kan bo för mycket mindre pengar. Men jag vill inte på ute på Lars Tyndskids mark ute på landet. Jag vill inte bo i någon håla bortom all ära och redlighet. Jag vill inte bo i en tvåa på 65 kvadrat, jag vill inte bo i ett hus i bjärred, jag vill inte bo i en 5:a i innerstan.
Jag vill bo här!!!! I min lägenhet på Potatisåkern! Det är ju för fan därför jag bor här. Jag är stor kicka - har själv skrivit under kontraktet och allt. Och min själ om jag inte tjänar ihop till varenda krona det kostar att bo här också.

Det betyder mycket för mig att bo såhär, bekvämt, och faktiskt ganska lyxigt. Och så spelar ju pengarna onekligen roll. Jag tror fan inte en sekund på den som säger att pengar inte spelar någon roll.
Låt mig då ställa denna frågan:

Varför lever då inte vederbörande på exixtensminimum och skänker resten av sin lön till välgörenhet?
Något annat är ju hyckleri i min värld...
För varför köpa nya kläder? Då krävs det ju pengar, och pengar var ju inget viktigt? Eller..?
Och varför äta god mat? Det kostar ju... För att inte tala om att resa! Man kan inte resa på semestrar, och samtidigt vara helig och säga att pengar inte är viktig. Den ekvationen går inte ihop på något som helst vis.

Japp.
Där har ni det.
Svart på vitt. Min hållning till pengar.
Pengar är som sex. Har du ingen eller dålig sex i ditt förhållande, så fyller det 80% av förhållandet.
Har du bra sex så fyller det 20 % av ditt förhållande.
Men det är ju ett helt annat inlägg...

Tataa!
XXX

7 kommentarer:

Malla sa...

Jag tycker det är helt underbart att du tjänar bra med pengar och kan bo där du vill - för det är du själv som tagit dig dit!
Visst tusan är det viktigt med pengar, det är inte allt, men det tycker jag du får fram i din text också. Jag har varit fattig. Ensamstående mamma då jag studerade. Då vände jag på slantarna - men, jag lärde mig också att leva på det jag hade. Jag var nog mer ekonomisk då är vad jag är nu, just för att idag kan jag slösa en slant här och där. OCH skänka pengar :)
Kramen

Allt mellan Himmel och Potatisåker sa...

Exakt, Malla. Viktigt. Och ja, jag är också ganska oekonomisk, vill gärna bli bättre... ;D

Helena sa...

Bra talat!!!

Unknown sa...

I love! Puss

Fru Venus sa...

Så sant som det är sagt :-) Min uppväxt är Svinalängorna i en Stockholmsförort och gymnastik istället för simning, så jag VET hur det är att vända på icke existerande slantar. Jag vet också hur det varit det senaste halvåret då det inte funnits jobb - ett litet helvete men man vänjer sig. Mitt boende kostar också mycket, men mitt hem är min borg. Du bor underbart och jag tycker det är värt varje öre :-) Heja dig! <3

Maria sa...

Jag skriver under på varje ord!!
Kram

Ting sa...

Ja, håller helt med dig!