"Livet är härligt att leva, bara man har tillräckligt svag
karaktär att njuta av det." - Sokrates

måndag 14 mars 2011

Ibland...

...vill man bara leka struts och gömma sig från allt som är jobbigt.
Ibland...

Är allt bara skratt och tjo och tjim?
Mascara på och hästsvansen studsar i takt med stegen...

Är allt ok?

Ingen vet.
För ingen har frågat.

XXX

4 kommentarer:

Anna sa...

Jo jag frågar: Är allt ok min sköna Struts? Kram!

Madeleine sa...

Tihi! Bästa Svedis! Här e det finfint!
Men jag kom i tankar om hur nästan gränslöst ytliga vi kan vara mot varandra, och VET vi egentligen något om hur folk runtomkring oss mår?
Har sett några fina snälla ödmjuka människor falla igenom, utan att jag själv sett signalerna. Och där skäms jag. Mer än en smula.
Kram!

Anna sa...

Mycket riktig iaktagelse Rosen... Och sund sådan. Sund iaktagelse av en klok kvinna! Jag vet ju hur det kan kännas att falla igenom som sagt. Och inte såg någon det. Eller inte många som reagerade eller tog mig i handen och frågade hur jag hade det, innan det brakade. Så det känns fint att du tar din iaktagelse till dig, för jag vet att du nog kommer att ha ett vakande öga på ev signaler hos andra framöver.. Kram!!!

Nina sa...

Åh vilket fint inlägg! SÅÅÅ tänkvärt det kan bli! Jag va ju iväg med mina "bästa vänner" i helgen, och ingen gång frågade de hur jag mådde... ingen frågade hur det känns eller så... några av tjejerna umgås jag ju med regelbundet, eller iallafall en av dem, men de andra, de som inte har hört av sig ens en handfull gånger sedan midsommar, tycker jag kanske kunde ha bemödat sig att ställa frågan någon gång under de nästan två dygnen... sedan fick jag ett mail av en av tjejerna där hon skrev att det kändes som om "jag va tillbaka"... eh jo, det har ju gått framåt sedan sist... på två månader gör det förhoppningsvis det! Det är viktigt att inte alltid bara nöja sig med leendet och "tack, det är bra" till svar... ofta döljer det sig annat... tack för att du tog upp det! kram på dig