Och det beror ju definitivt på vilken värdering du lägger i ordet "Ensam"..
Jag väljer att tolka det som en-sam, tillsammans-med-en, tillsammans-med-mig-själv.
Och jag gillar mig själv, och mitt eget sällskap...
Nej, jag är inte egenkär. Jag tycker bara om när det är lugnt och skönt, och jag kan göra precis som jag vill..
Men det där med att vara singel, då? Är man inte ensam då?
Jo, där är man ju det i ordets negativa bemärkelse...
Det är ju skittråkigt att vara singel en längre period. Vet jag nu. Efter att ha provat i 2 år.
Anser mig kunna det nu, och vill gärna vidare.... Hrm...
Ska vi tala klartext? OK.
Det är jävligt svårt att hitta nån som e "normal"...
Följande krav vill jag kunna ställa: Ärlig, rolig, snäll, nyfiken, resglad, familjekär.
Följande "störningar" undanber jag mig: Snålhet, otrohet, porrsurfande, elakhet, våldsamhet, missbruk och översitteri.
Men det verkar inte finnas någon på den hyllan... Det ekar tomt...
Eller för att använda en kär väns uttryck; -"Det enda ljud jag hör från min mobiltelefon är när batteriet håller på att ta slut.." Hahaha!
Nåja, jag ska inte böla... Det finns alltid dem som har det värre...
Jag gillar ju åtminstone mig själv...
Och de där 246 vännerna på Facebook, då?
Jamen, det är ju allt från avlägsna vänner från förr - från förra årtusendet, till mina närmaste vänner, familj och kollegor... Och jag vill inte vara utan en enda av dem!
Jag väljer bort vissa förfrågningar, om de är för långt ute i periferin. Jag menar, hälsar vi inte när vi går förbi varandra på stan, varför ska vi då vara vänner på Facebook??
Och jag blir glad när det grattas på födelsedagar och när någon trycker "Gillar" på ett inlägg...
Facebook har gett mig mycket, bland annat mina syskon på min pappas sida. Ja, alltså, det är ju pappa som... Ja, ni fattar...
Via Facebook fick vi tillbaka kontakten - Stoor lycka för mig!
Ett "Klick" på Fejjan; 500 nya familjemedlemmar som behandlar mig som om jag alltid funnits i deras liv. Kärlek! (Nåja, kanske inte 500... Fyra syskon. Och deras respektive. Och deras barn. Och respektives syskon. Och respektives syskons barn. Och syskonens barns flick-och pojkvänner... Nästan 500 pers...) ;)))
Så.. För att svara på min egen fråga då...
Jag vidhåller mitt ja och nej, lite skönt ambivalent.
Det kommer väl en dag när den där hyllan inte ekar tom längre och jag kan sudda ut "Ja"-et.
Men fram till dess (Och även efter, såklart!) så är jag tacksam för alla mina vänner, och min stora familj.
Tänk på alla stackare som inte ens har 100 vänner på Facebook, liksom... Och är ensambarn! Där kan man snacka ensamhet!
(Förlåt! Min ironiska sida är ibland helt okontrollerbar..)
Nu ska jag laga god middag till Mig och servera Mig ett gott glas vin.
Trevlig kväll från Mig till Dig! <3
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar