När jag skrev gårdagens inlägg om åldersfascism, kände jag att det är ett ämne jag måste utveckla. Så det gör jag nu...
Svenskar älskar att kategorisera.
Se! Jag gjorde just det! Och jag är svensk...
Du kan nästan inte finna en tidningsartikel utan att läsa åldern på han/hon/dem det handlar om
Maria 38 berättar; Jag bla bla bla..
Den 45-åriga gärningsmannen bla bla bla..
Varför är vi så fixerade vid ålder? I vad bottnar denna längtan efter att veta hur gammal en annan människa är?
För - Let´s face the facts - vi blir alla äldre! Ingen blir yngre!
Och vad spelar det för roll om Maria är 38 eller 58? Vad händer med åldern så det får en avgörande betydelse i de flesta av sammanhang?? Jag hajar det inte...
Vi har också en förmåga att se unga människor idag som mycket yngre än de är.
20-åringar idag är ju praktiskt taget omyndigförklarade av samhället. En minoritet står på egna ben både vad det gäller arbete och inkomst. Och vad värre är: Ingen räknar med att de ska göra det heller...
I mitt yrke är åldersfascismen utpräglad.
En flygvärdinna ska vara ung, vacker och slät i hyn.
Hur kan denna stereotypa bild fortfarande leva kvar?? Och vem eldar på fördomarna?
Är det vi själva? Eller medierna?
Jodå, vi var unga, vackra och släthyade när vi började.
Men, Surprice! Flygvärdinnor åldras!
Det är nog i mångas värld lika frånstötande som att tänka på att prinsessor skiter eller att ens föräldrar har sex...
Jag har försökt lista ut hur tankebanorna går hos folk som häver ut sig diskriminerande och ibland rent oförskämda kommentarer till mig och mina kollegor...
Tror man att man bara är flygvärdinna mellan 20 och 30?
Sen blir man hemmafru och snyter barn och tar hand om mannen...? Eller vart tar man vägen? Finns det kanske en baksida på jorden, som ju är platt, där alla som jobbat som flygvärdinnor i 20-årsåldern, står och rullar tummarna tills vi faller döda till marken?
Många verkar undra, för kommentarerna är en del av vår vardag.
Jag vill av hela mitt hjärta säga detta:
Har du turen att flyga med en flygvärdinna/steward som verkar ha några år på nacken, tacka din lyckliga stjärna.
Du ska veta att vårt jobb inte är en fysisk sinekur. Det lyfts och bärs, vänds på dygnrytmer och äts på märkliga tider. Arbetsdagarna i luften kan vara så långa som två normala på marken, i tryckkabin med arbetsytor som räknas i kvadratcentimetrar. Och hela tiden lever man upp till de högt ställda fysiska krav (Årliga läkarkontroller för att behålla sitt flygcertifikat utställt av Luftfartsmyndigheterna) och årliga säkerhetsdrillar och prov.
Jag försöker inte helgonförklara någon. Vi är inte Stålmannen-kloner. Vi stannar ju naturligtvis så länge för att vi älskar vårt jobb! Vi trivs i varandras sällskap och med det vi gör. Vi arbetar i ett företag som vi väljer att stanna kvar hos för att vi har det bra.
Men varför har vi inte lov att åldras med värdighet?
Vad är det för fel på en flygvärdinna med grått hår och en lite rynkig handrygg?
Du kan ge dig fan på att hon både kan rädda liv, släcka bränder och evakuera flyg innan du hinner säga "Har du en huvudvärkstablett?".
Jag är 38 år och oroar mig för att åldras i detta jobbet. Jag vill inte att folk ska säga att jag inte duger för mitt jobb för att min hud inte längre har kvar sin elasticitet.
Vilken annan yrkeskategori har denna problematiken?
Tja, det ska väl vara fotomodellerna, men den karriären är ju tidsbestämd av sin art.
Men annars? Inte fasen säger någon till damen i ICA-kassan att hon är för gammal för att få scanna in ens varor? Eller tandläkaren, dagisfröken, mäklaren eller vem fan som helst?
Jag önskar att jag hade ett ödmjukt vänligt svar att plocka upp ur uniformsfickan nästa gång det anmärks på vår ålder. Men det har jag inte. Jag blir bara jävligt ledsen och försöker att inte bli förbannad.
Jag får forsätta fundera på detta...
Under tiden åldras jag.
Gör inte du?
Vacker och åldrad...
......och man kan vara smidig fast man har några år på nacken!
XXX
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar