Tänker du som jag..? Eller..?

Nu ska vi snacka träning och mat, och det är ok om du inte pallar läsa...

Jag har ju som bekant grottat ner mig i träning och sund mat de senaste månaderna.
Men det är också förenat med en del dåligt samvete...
Det är en sak att träna varenda dag - men äter du inte ordentligt, så kan man nästan skita i att gå till gymmet. Någon klok människa har räknat ut att maten är 80% av uppbyggnaden och välbefinnandet.

Jaha?
Faller då min tes att träna för att kunna äta?
Ja. Tydligen.
Har läst Olga Rönnbergs blogg, och jag får fan ångest... Hon lever så rent och asketiskt att jag känner mig som en skittapicka... Och folk som käner mig VET att jag äter bra! Människan har fem barn och har en kropp som en 20-åring.
Då kommer frågan osökt: Är det värt det?
Svaret är ja, om det handlar om välbefinnandet. Jag mår skitbra! Men jag kommer aldrig få rutor på magen eller muskulösa armar. Jag sätter för stort pris på god mat och vin.
Och det går inte att förena.

Jag har haft många och långa funderingar på om jag ska byta ut min frukostyoghurt på 3% fett till en fettfri, och kommit fram till aldrig i livet. Jag älskar den krämiga tjocka yoghurten, och närmast klöks av den konstgjorda konsistensen i fettfri yoghurt. Hur kan det vara förenligt med ett sunt leverna, att äta en yoghurt full av förtjockningsmedel..??
Alla former av matlagningsgrädde som inte är grädde får mig att må fysiskt illa. Jag märker direkt om det är nån lågprocent-produkt i stället för riktig grädde eller creme fraiche. Det smakar ju för fasen illa!
Och jag tror att mina känsliga smaklökar är ett resultat av att jag faktiskt äter så rent som jag gör... Varför inte ta lite mindre grädde, och hålla sig till den riktiga..?
Och vi går inte in på smaksatta produkter. som ju faktiskt bara innehåller konstgjorda smakämnen... *ryser*....

Nå.
Vart vill jag komma med detta?
Jo. Man måste släppa det dåliga samvetet.
Jag är ett bra exempel på njutningsmänniska, och jag vill gärna kunna kombinera det med ett sunt leverne. Men jag kommer aldrig se ut som en fitnessmodel. Hur gärna jag än vill
Jag har ju ett jobb där jag och mina kollegor ser varandra nästan nakna Ja, i bikini! Vad trodde du?! Hahaha! och det är klart att det är viktigt, i alla fall för mig, att det känns ok att ligga där på stranden. Inte för andras skull.
För min egen.

Uj, så mycket babbel...
Har du balans? Jag tycker mig se i andra bloggar, att folk som tränar generellt sett har mycket dåligt samvete... Mycket mer än folk som skiter i träning.
Är det så det ska vara..?

Tataa!
XXX