...hur många timmar jag än jobbat, hur trött jag än är, de där stunderna när jag och min Melker tröttgarvar läppen av oss åt just ingenting alls... De stunderna berikar mig nåt kolossalt, och jag känner mig som den mest lyckligt lottade människan i hela världen.
Mitt barn.
Mitt barn!
Och med den humorn vi besitter, borde vi faktiskt ha ett eget tvprogram...
I morgon ska vi gå till gymmet tillsammans.
Blir ju kul att se hur det går med vår tävlingsinstinkt...
Jag kommer antagligen att behöva syrgas. Han e 15.
Jag är 39.
Tataa!
XXX
4 kommentarer:
Kul och kunna träna ihop, de är nog inte många 15åringar som vill de :)
Ha en bra dag! Kram
Åhh vad härligt du skriver om sonen din, man blir varm i hjärtat. Kämpa nu på i gymmet *L*....
Kärlek
Vi kan kurera dig med vin en kväll...
Klart han har humor, han är ju din! :-D
Njut av era stunder, KRAM!
Skicka en kommentar