På Häktet.
Fi fan, säger jag bara...
Vilket ställe!
Så mycket ångest på så lite plats...
Tänk att det sitter över 100 pers, både män och kvinnor, inlåsta där just nu... För att de
Men luften där inne... Jag kunde inte dra ner syre i mina lungor... Jag är superkänslig för dåliga vibbar, och jag märkte verkligen av det där.
ALL respekt i världen för alla som jobbar med dessa människor! Att behålla sakligheten, vakenheten och ändå mänskligheten... Det måste vara något av det svåraste...
Jag hade aldrig klarat det. Ens i fem minuter.
När ni läser detta är jag på mitt jobb... Uppe i det blå, med en massa människor som gläder sig att komma på sin efterlängtade semester. Glada och fulla av förväntan inför en upplevelse som de kanske sparat och längtat till i flera år...
Jag tror jag har vant mig så mycket vid de positiva förväntningarna, att jag har svårt att hantera "mörka" sidor, levnadsomständigheter...
Jag sänder en tacksam tanke till alla som kan och orkar ta hand om allt det svåra och vanskliga i vårt samhälle... Sjuksyrror, läkare, ambulansmän, brandmän, kriminalvårdare osv...
Tack för att ni finns...
Jag tar flygvärdinnebiten...
Tataa!
XXX






















